Adelskap förpliktigar

På den tredje dagen skulle Göte göra ett nytt försök att få tag på gäster till sitt surströmmingsparty och den här gången lyckades han. Eftersom fint folk kommer sent (noblesse oblige) så var alla bänkade när jag anlände. Lite tveksam var jag naturligtvis men alla där närvarande verkade vara vanliga hyggliga svenskar, en del visserligen med norrländsk brytning, men jag slog mig ner utan större betänkligheter.

På vägen till festen hade jag passerat Gunnel och Jans (HBK 5008) hemska bestar som vaktade hans territorium men det gick bra och jag kom förbi utan att ha blivit attackerad.

Folk samlades i små grupper här och var på campingen och diskuterade den uppkomna situationen men stämningen var ändå lugn och ingen panik kunde skönjas. Förmodligen berodde lugnet på att det i luften endast fanns en liten egentligen ganska kulinariskt intressant doft som kom från Götes håll. Många hade förväntat sig något helt annat och vissa individer kallade t.o.m. Götes party för ”stinkfesten”. (!) Ett sådant lågt uttryck för denna fina fest! Här syns Sven-Åke och grannen bakom mig lugnt småprata ganska nära platsen för surströmmingspartyt.

Götes närmaste grannar på campingen verkade heller inte särskilt oroade av närheten till surströmmingspartyt men jag tror att en del av dom kom från ganska långt norrut belägna platser i vårt land, så dom hade säkert rutin på området.

Alltså, festen ångade på i ett behagligt tempo; enastående god mat och lagom med starka drycker så alla var nöjda och glada!

Allt var trevligt värre men plötsligt förnam jag en fruktansvärd stank! Aha, tänkte jag, nu tar dom fram de verkliga specialiteterna! Jag hade det på känn att något sådant var att vänta och när jag påpekade hur jag upplevde odören så skrattade alla bara och sa: ”men det är ju fåren”! ”Vilka får” svarade jag och tillade hur naturligt som helst: ”får luktar inte, får får lamm”!

”Titta bakom staketet” sa Göte och mycket riktigt, där vimlade det av får bland apelsinträden! Och dom stank verkligen! Lyckligtvis så hade dom den goda smaken att dra sig tillbaka när dom såg vad vi höll på med!

Surströmming är en sann norrländsk specialitet som smakar utsökt och jag förstår mig inte på människor som påstår motsatsen. På västkusten i Sverige, där jag tidigare har försökt äta surströmming, så omhuldas tesen att när burken börjar bli rund som en boll är det dags att öppna den! Göte förklarade för mig att det är dumheter och menade att så behandlar man inte surströmmingen i Norrland. Och han borde ju veta detta och nu vet jag det också!

Tack Göte! Tack för att du gav mig en inblick i den här fantastiska kulinariska världen och lät mig delta i den här underbara festen. Min syn på surströmmingen har förändrats i grunden och nu har jag en helt annan kunskap i det här ämnet än vad jag haft tidigare!

Surströmmingens belackare är inget annat än kulinariskt obildade barbarer och borde lära sig mer om hur man hanterar surströmmingen innan dom har synpunkter i ämnet!