Jag fortsatte på den sköna kustvägen och till höger såg jag något som liknade en husbilssamling, en ställplats som tydligen var i full drift. N 38 11'19'' W 0 32'19''.
Så småningom smalnade vägen av och blev mer lantlig, nästan pastoral. Idyllen var nära; man kände att folk trivdes här när dom var lediga, vare sig dom promenerade, cyklade, fiskade eller bara slappade och solade som turisterna normalt gör.
De enda turister jag kunde se var dom som hade ställt sina husbilar (många av dom var spanskregistrerade) nästan överallt efter denna vidunderliga väg! Alla andra här var spanjorer utom möjligen någon enstaka cyklande turist som hade hittat hit!
Vad jag kunde se så fanns ingen fiendskap mellan husbilisterna och infödingarna, snarare tvärtom! Alla trivdes idag under den fantastiska värmande solen!
Många ställen bredvid kustvägen passade utmärkt som ställplatser!
Sådana här "dumma tavlor" var det ingen som brydde sig om!
De som har slagit ner sina bopålar här uppe på berget måste ha en fantastisk utsikt över Medelhavet!
Här fanns cyklister av alla sorter, både på vägen och i terrängen!
Jag vet inte vad cyklisternas skyddshelgon heter men finns det ett sådant så huserar han nog i detta lilla kapell!
En härlig tur på denna underbara väg avslutade jag med att åka upp i Gran Alacant för att försöka få en bild på kusten uppifrån.
1 kommentar:
Det ser ju nästan osannolikt idylliskt ut! Och vad som står på en skylt är ju en tolkningsfråga. Det är ju skillnad på att "campa" och att "parkera (och kanske sova lite) i en husbil"... eller? :)
Skicka en kommentar